Calle hemma igen.

Hej igen!

Nu har Calle precis kommit hem fran Tokyo, glomde skriva att han akte dit i mandags kvall. Tror inte heller jag berattade att vi var pa eftermiddagsbio i lordags. Vi gick pa Gold Class som hade Alla Hjartans Dag-special med champagne, jordgubbar och sma nallar som lag och vantade i de superskona ligg-fotoljerna. Vi sag Slumdog Millionnaire, den var verkligen jattebra! Igar var vi pa kyrkans barntimmar och idag skulle vi haft bad-dejt nere vid poolen men Theo vaknade med feber igen – annu en ny forkylning...

Korta stunder star Theo helt sjalv nu, utan att halla i sig. Mest nar han har fullt upp med nagot annat och inte tanker sig for. Han springer fram med sin ga-vagn och tar sig runt i lagenheten genom att halla sig i moblerna. Sa fort vi spelar nan skiva eller sjunger sa dansar han och ler, han alskar verkligen musik! En annan favoritsysselsattning ar att bolla med hans egna fotboll, han ar jattebra pa att kasta! Han har ocksa precis borjat intressera sig for att lagga klossar i olika former i ratt hal och att tra ringar pa en pinne. Hoglasning ar en annan favorit och han sitter garna lugnt i knat och lyssnar aven om det ibland verkar roligare att bladdra sjalv...

Nej, nu maste jag lagga Theo, han har precis badat klart med Calle inne i badrummet sa nu ska vi lasa bocker och sjunga tillsammans alla tre, sen amning...

Imorgon ar det fredag, snart helg!

God kvall.

Tjejlunch.

God morgon!

Nu ar vi snart pa vag till kyrkans barntimmar med Theo men jag tankte hinna skriva en snabbis innan vi gar ut till lekplatsen och traffar de andra svenska mammorna vi brukar dela taxi med.

I lordags var det ju Alla Hjartans Dag... Vi akte till Botaniska tradgarden hela familjen, det var jattemysigt, lite varmt bara. Vi at en jattegod lunch pa en av restaurangerna i parken medan Theo sov middag i vagnen. I sondags kom Calles jobbarkompis Mark fran Sydney pa besok, han var pa genomresa pa vag hem fran Boston. Vi at brunch pa Marinan och sen akte Calle och Mark och traffade ett par kompisar till honom som just fatt barn. Theo och jag kande oss fortfarande lite forkylda och stannade hemma. I mandags var vi pa playgroup i S:t George’s church och traffade en massa nya mammor och bebisar i Theos alder, det var jattekul! Pratade mycket med en singaporiansk tjej, kanns jatteroligt att ha lart kanna nagon som faktiskt kommer harifran. Igar hade jag en superharlig, barnfri eftermiddag med min kompis Caroline. Vi traffades i Marina Bay, inne i stan dar hon bor, och at lunch pa en av fiskrestaurangerna nere vid vattnet (tigerrakor, krabba och vitt vin). Efter det gick vi bada och gjorde manikyr och pedikyr, kandes superlyxigt!

Nu maste jag gora mig i ordning men vi hors snart igen!

Kramar, Emma

Onsdag.

Hej pa er!

Har precis skrivit klart artikeln jag namnde tidigare, sa skont! Var pa kyrkans barntimmar i morse, jattekul att traffa de andra mammorna och ata vafflor. Var pa ’No Signboard Seafood’ och firade Calles fodelsedag igar kvall. Jattegod mat, hummer och krabba, men alldeles for dyrt... Efterat var vi och tog kort i en fotoautomat, kande oss som amerikanska tonaringar, haha! Imorgon formiddag ska jag och Theo pa mammagrupp och pa fredag har Kate bjudit in till tjej-frukost. Pa lordag ar det visst Alla Hjartans Dag. Vi ska ata brunch med Sydney-folk och pa kvallen dricka drinkar pa Marinan med Linda och Trevor. Caroline och jag har precis bokat in manikyr och pedikyr-date pa tisdag, ser verkligen fram emot det! Pa sondag kommer Mark, en kompis fran Australien och pa mandag aker Calle till Japan pa jobbresa. Han fick forresten nyss en jattefin presentkorg fran sin nya arbetsgivare levererad hit med blommor, jordgubbar och tva flaskor fint vin.

Nu ska vi snart ata, hors mer imorgon hoppas jag!

E.

Fodelsedag.

G’day!

Idag fyller Calle ar sa jag och Theo var uppe och sjong i morse. Ikvall ska vi ata middag pa ’No Signboard Seafood’ som ar kanda for sin chili crab. I gar kvall lagade Emily traditionell filippinsk fodelsedagsmiddag till Calle och i sondags kvall var vi ute och at sushi.

Nyss kom en leverens med min nya laptop!! Ska bli sa roligt att ha en egen ”jobb-dator” – det ar namligen tanken. Vi har aven bestallt en desktop att ha inne pa kontoret sa vi har nagonstans att forvara alla bilder mm, den har barbara datorn ar namligen fylld till bredden och darmed valdigt langsam...

Sprang aterigen in i min yogainstruktor nar jag var och handlade mat igar kvall. Jga som brukar ga minst 3-4 ganger i veckan har inte varit pa nat pass pa nastan en manad...

Pa torsdag ska Theo och jag pa en ’Craft group’, en pysselgrupp i Waldorf-regi. De haller till i ett buddhistiskt tempel nagra tagstationer harifran, ska bli jattespannade. De traffas varje vecka och man tar med sig sitt eget projekt eller hjalper till med de som finns dar. Theo ar pa battringsvagen aven om han inte gar till lekplatsen eller badar om dagarna annu. Aven om det hor till ovanligheterna sa har han tittat en del pa sina favorit-DVDs, Thomas the Train och Bob the Builder. I morse satte han till sin egna stora forvaning tom pa filmen alldeles sjalv! Allra roligast tycker han dock det ar att dansa till vinjetten. Tror hans tander borjar komma alltmer for han dreglar en massa och tuggar konstant pa sina fingrar...

Jag har precis anmalt mig till en distanskurs i interior design, ska bli sa himla roligt! Den borjar i borjan av mars och jag ser verkligen fram emot att plugga igen. Det har ar aven annu ett steg mot startandet av mitt egna foretag sa det kanns extra kul. Har aven bestallt prospekt fran en creative writing-kurs som jag hoppas kunna ga nar jag avslutat denna.

Nu maste jag skriva lite pa artikeln till kyrkans tidning som jag lovat men vi hors imorgon.

xx

Var helg.

Hej hej!

Nu ar jag forkyld ocksa... Theo ar visserligen feberfri idag men hostar och snorvlar fortfarande. Ledsen att jag aldrig hann skriva nat igar, vi hade middagsgaster har redan klockan fem och var ute innan dess.

Tva klanningar blev det i alla fall pa rean i fredags, en vit fran French Connection och en svart fran nagon lokal designer. Klanning, flipflops och solglasogon (fick nya Gucci av Calle i fodelsedagspresent) har verkligen blivit min uniform om dagarna, det ar sa skont att slippa tanka pa att ta med sig en extra troja nar man ska ut och ata middag eller ta en kvallspromenad.

I fredags delade Calle och jag en flaska champagne pa Marinan for att fira Calles nya jobb (det firades aterigen med champagne igar innan middagen...). Vi hade en jattemysig kvall, det ar verkligen livsnodvandigt att ha en date night da och da. Igar kvall var Bec och Chad har och det var verkligen jattekul att fa prata med nagra glada, avspanda och positiva australiensare igen. Theo var, trots forkylning, pa sitt allra basta humor och dansade ikapp med musiken hela kvallen.

Idag aker tva av mina svenska mammakompisar har pa condot, Linda och Filippa, pa minisemester med sina bebisar till Batam, en indonesisk o som ligger ungefar en halvtimmes fard med snabbfarja fran Singapore. Jag och Theo skulle sa garna foljt men jag vill nog vanta tills han ar helt frisk innan vi aker ut till en ”ode o”... Vi var pa grannon, Bintan, och firade svarfar Christers 60-arsdag i november och det var verkligen jattefint. Forutom en weekend-resa till Kuala Lumpur, Malaysia, for nagra veckor sen har vi inte hunnit resa sa mycket i regionen an men sarskilt Vietnam och Kambodja lockar verkligen.

Nasta vecka ska jag pa lunch med min nya brittiska kompis Kate och hennes mammagrupp. Hon ar gravid och ska fa sin bebis i mars tror jag. Annars har jag och Theo playgroups att ga till pa mandag, onsdag och torsdag och pa tisdag fyller Calle ar. Pa lordag ar vi forresten inbjudna till en ”Sydney-frukostklubb” som traffas varje helg och ater brunch pa en australiensisk restaurang. Nyinflyttade Caroline och jag har aven pratat om att ses for en fika sa hon kanske tar med sig sina tva barn, Julia och Frank hit pa playdate en eftermiddag i veckan.

Nej, nu maste jag passa pa att vila lite innan Theo och Calle kommer tillbaka fran sin promenad, vi hors snart igen!

Kramkram/emma.

Fredag.

God morgon!

Happy Friday!

Annu en somnlos natt men Theo ar lika glad for det nar han vaknar och da kanns det anda helt okej. Skont med fredag och helg. Ikvall ska vi fira, men mer om det senare... Nu ska jag gora mig i ordning for lite formiddagsshopping. Imorgon kommer vara vanner Rebecca och Chad hit pa middag sa jag maste planera meny och handla mat ocksa. De har precis flyttat hit fran Sydney och det ska verkligen bli jattekul att fa traffa lite australiensare igen. Nu gick Emily precis ivag pa promenad till Marinan med Theo sa att jag kan fa vila lite sa ar det bast att jag slutar skriva om jag ska hinna sova en stund innan de ar tillbaka.

Hors senare! Kram, E.

Hemma.

Hej pa er!

Theo ar sjuk... Han har haft hog feber i 3 dagar nu sa vi akte till doktorn igar och fick medicin. Sjukvarden har i Singapore ar helt fantastisk, vi gar till en kvinnlig barnlakare som har egen klinik pa Mount Elizabeth Medical Centre inne i stan, ’Belinda’s Clinic for Children’ heter den.

Theo hostar sa fort han ligger ner sa har inte kunnat sova varken middag eller pa natterna. Idag var han sa trott att han somnade sittande pa trehjulingen nere pa garden och nar vi skulle forsoka vila tillsammans i var sang ramlade han huvudstupa ner i golvet med ansiktet fore sa nu har han ett stort blamarke pa kinden. Som tur ar fick han i alla fall inte svart att andas den har forkylningsomgangen, for bara nagra veckor sedan satt vi i taxi pa vag till akuten tva ganger samma natt da han fick nagot som tydligen kallas falsk krupp. Vi missade mammagruppen hemma hos Maria i morse och igar fick vi stanna hemma fran kyrkans barntimmar. De andra svenska familjerna har pa condot brukar ses nere vid stora poolen pa eftermiddagarna men vi har inte kunnat vara med pa det heller den har veckan. Naval, nu ar det snart helg och vi far val hoppas att han blir battre snart.

Nej, nu ar jag sa trott av allt nattvak att jag maste ga och lagga mig brevid min lilla son. (Ja, han sover i var sang saklart, Calle i arbetsrummet...) Igar kvall var jag pa andra delen av en ’Healing Touch’-kurs jag gar och var sa full av energi fran meditation och behandling nar jag kom hem att jag knappt kunde sova alls. Imorgon ska jag pa Chinese New Year-rean i Vivo City sa da ar det bast att vara utvilad!

Sov gott! Kram, Emma

Var vardag.

Sa vad gor vi egentligen om dagarna, Theo och jag? Maste medge att det faktiskt tar ett par manader innan man finner sig till ratta och hittar vardagen igen. Da vi hade gladjen att ha besokare i stort sett hela hosten tog det desto langre tid att lara kanna staden och hitta aktiviteter som kunde sysselsatta oss om dagarna. Redan innan vi flyttade hit hade jag genom svenskforeningen SWEA kommit i kontakt med andra mammor har i Singapore och blev pa sa satt medlem i tva olika mammagrupper, en som haller till pa condot dar vi bor och en som traffas varje torsdag hemma hos nagon av mammorna. Varje onsdagformiddag gar vi pa kyrkans barntimmar pa Svenska kyrkan har, det ar verkligen en ovardelig motesplats och ett utmarkt natverstillfalle da de flesta mammor ar i samma situation. For att undvika att enbart umgas med andra svenskar, och for att se till att Theo faktiskt blir tvasprakig redan fran borjan, har jag gatt med i en internationell playgroup som traffas varje mandag morgon i S:t George’s Church. Jag ar aven med i ett natverk for nyinflyttade familjer som heter New Mothers Support Group som har moten och lekgrupper nagra ganger i manaden. Forutom detta brukar vi besoka nagot som kallas Gymboree, ett lek- och larstalle med klasser och aktiviteter anpassade for varje aldergrupp, till exempel musik- och rytmiklek eller balans-, kordination-, och kommunikationsovningar. Forutom dessa aktiviteter sa alskar Theo att bada i nagon av alla pooler har pa omradet eller bara leka hemma i sitt rum eller pa lekplatsen med mig eller var nanny Emily. Bilder och mer vardagliga uppdateringar om vart liv har kommer sa snart vara nya datorer anlander, da kan jag aven borja ladda upp bilder.

Mitt jobb.

Okej. Den ursprungliga tanken med den har bloggen var att med text och bild dela med mig av min vardag med Theo, darav namnet ’Theo och jag’. Jag tycker dock att det kanns passande att ge nagon form av bakrund till hur jag hamnade har. Just nu ar jag som sagt mammaledig och hemma med var son som fyller ett ar i mars. Jag har en beteendevetenskaplig utbildning i grunden, laste till personalvetare vid Uppsala universitet och det var dar jag traffade min nuvarande man Calle, han laste sista terminen och jag forsta. Efter examen flyttade jag som bekant till Sydney och borjade jobba med rekrytering pa ett av de storsta rekryteringsforetagen dar, Hudson. Darifran blev jag ’headhuntad’ till ett executive search-foretag, Tardis Group, som fokuserade pa high end bank-och finansplaceringar i Asien. Lite forenklat kan man saga att vi hjalpte bankchefer att flytta mellan hoga positioner inom olika investment banks. Det var visserligen ett valdigt flashigt jobb men inte alls vad jag ville gora egentligen. Jag kande mig instangd i kostym och kontor och bestamde mig for att vaga gora nat annorlunda, nagot som var mer jag. Trots att jag inte hade nagon formell kompetens inom omradet, inte ens nagra arbetsprover eller referenser som kunde styrka min lamplighet, valde jag att forsoka ta mig in i designbranschen i Sydney. Jag fick faktiskt napp ganska snabbt (det visade sig aterigen vara vart att folja sitt hjarta och vaga ta steget ut i det okanda) och borjade arbeta som project manager pa ett designforetag i Surry Hills. For mig var detta en drom som gick i uppfyllelse, det pampiga men stela motesrummet pa nan bank i Hong Kong hade bytts ut mot en inredd lagerlokal full av kreativa manniskor, mest unga tjejer, vilket verkligen kom som en frisk flakt efter ar av hogtravande samtal med aldre man i kostym. Jag trivdes jattebra men da jag till min stora gladje upptackte att jag var gravid sa blev det sa att jag slutatde tidigare an jag forst tankt mig. Nu har jag i alla fall narmat mig en karriar inom ett omrade som ligger mig varmt om hjartat och efter flytten till Singapore, nar vi nu har en inneboende nanny/hemhjalp, har jag planer pa att starta eget, formodligen med fokus pa interior design. Jag har aven tagit upp skrivandet igen och forutom dagliga inlagg har forsoker jag hinna med att skriva artiklar till lokala magasin som Expat Living, SWEA och Svenska Kyrkans tidning. Det ar inte svart att hitta saker att sysselsatta sig med om dagarna och forutom diverse aktiviteter med Theo sa hoppas jag aven hinna med att ta nagra kurser jag kanske annars inte skulle haft tid med. Singapore ar verkligen ett fantastiskt stalle att vara mammaledig pa och jag ser fram emot att dela med mig mer av det i mer vardagliga inlagg senare.

Flytten.

Jag skrev tidigare att mitt framsta syfte med denna blogg var att fa skriva. Det ar visserligen sant men sjalvklart vill jag aven formedla hur det ar att leva som ung mamma i ett nytt land, ‘langt hemifran’. For er som inte redan kanner mig kanske det nu passar bra med en kort bakgrundsbeskrivning. Det har ar andra gangen jag flyttar till ett for mig nytt land (om man inte raknar med ett ars vistelse i London efter gymnasiet). Da jag narmade mig slutet av min universitetsutbildning i Uppsala valde jag att lasa en termin pa Sydney University i Australien. Jag blev blixtforalskad, i staden, manniskorna och landet. ‘Jag maste tillbaka’, var det enda jag kunde tanka nar jag atervande hem och som tur var sa var min fantastiska pojkvan (nuvarande man) Calle med pa noterna och beredd att ge upp sin redan da lovande karriar i Sverige for att flytta med mig ‘Down Under’. Nu visade det sig ganska snabbt att det inte direkt innebar nagon risk for honom arbetsmassigt da att han lyckades fa forflyttning med samma arbetsgivare sa det underlattade forstas var flytt avsevart. Hans karriar tog faktiskt verkligen fart pa riktigt val framme i Australien och har fortsatt stadigt uppat sen dess. Men det som betydde mest for mig var att han trodde pa oss och min vision om ett liv tillsammans dar nere och vagde satsa fullt ut, utan skyddsnat, det ar jag otroligt tacksam for. Under fem underbara ar i Sydney hann vi bade gifta oss och skaffa vart forsta barn sa att staden ligger oss varmt om hjartat ar det minsta man kan saga. Vi kanner oss faktiskt mer hemma dar an vad vi gor i Sverige nu, aven om det ar dar vi har vara nara och kara. Sverige kommer alltid att vara ‘hemma’ och aven om det ar svart att vara sa langt ifran alla darhemma, speciellt nu nar vi har barn, sa maste man leva sitt eget liv och sjalv kanna efter vad som faktiskt passar var familj, for vi ar ju faktiskt en familj nu, jag, Calle och Theo. Bade Calle och jag ar sokare av nagot slag och forutom att vi delar en passion att resa sa vill vi garna ta del av andra kulturer genom att bo pa, och pa sa satt fa uppleva, nya platser. Vi kande att det var dags igen strax efter att Theo foddes och borjade da undersoka var vi kunde ta vagen harnast. Da vi geografiskt sett hade bott relativt nara Asien i flera ar hade vi verkligen fatt upp ogonen for att det faktiskt ar dar ‘allt hander’ just nu och vi var sugna pa att sjalva fa vara en del av den snabba utveckligen som sker i regionen. Vi valde tillslut Singapore, mycket pa grund av att det ar ett bra stalle att ha sma barn pa, det ar valdigt internationellt och det klassas ofta som ‘Asia Light’ eller ‘Asia for Beginners’. Pa samma satt som vi gjort infor flytten fran Sverige, talade Calle om for sin arbetsgivare var vi helst ville flytta och inom nagra manader hade han lyckats forhandla sig fram till en valdigt attraktiv roll i Singapore. Jag var sedan en tid tillbaka mammaledig (berattar mer om mina karriarval i senare inlagg) sa det var en bra tidpunkt att flytta for oss bada tva. Visst kandes det lite sorgligt att lamna vart nya hemland, men innerst inne sa visste vi nog att vi kommer att atervanda en dag. Flytten var valdigt lyckad och vi trivs otroligt bra har i Singapore. Vi lever idag ett liv som vi knappt vagat dromma om och jag ar overtygad om att det ar tack vare att vi vagade folja vara hjartan, ta saken i egna hander och sjalva forverkliga vara drommar.

Borjan.

Mitt forsta inlagg. Jag kanske ska borja med att klargora att mitt framsta syfte med denna blogg ar att fa skriva. Visst ar det ett bra satt att formedla till familj och vanner i Sverige vad vi gor om dagarna har nere i Singapore, men mest av allt ar det mitt inre som skriker efter ett kreativt uttryck. Missforsta mig inte nu, det ar oerhort givande att vara mamma men mitt i allt maste mitt jag ocksa fa plats. Undanflykterna har varit manga och det forvanar mig hur svart det faktiskt varit for mig att satta mig har framfor datorn och gora det jag verkligen alskar. Ursakter som ‘jag har inte tid’, ‘jag ar for trott’ och ‘vad ska jag skriva om?’ har varit mitt satt att skjuta upp nagot jag innerst inne visste skulle fa mig att ma sa mycket battre. Nu har jag val inte direkt matt daligt den senaste tiden, tvartom, men hur perfekt ens tillvaro an kan verka utifran sa var det nagot som saknades. Nar man efter en tid av intensivt, osjalviskt givande av sin tid till nagon annan (i detta fall min alskade son) helt plotsligt kanner att man borjar fa slut pa den dar energin, livsgnistan kan man nastan kalla den, da ar det dags att syna sig sjalv och gora nagot. Jag trodde i min enfald att jag var overtrott, kanske hade jarnbrist igen eller att jag fatt varmeslag har i det fuktiga, tropiska klimatet, nar jag plotsligt kande mig alldeles skakis en eftermiddag. Det visade sig vara min egen kreativitet som pockade pa och ville gora mig uppmarksam pa att det faktiskt ar min plikt bade som mamma och hustru att faktiskt bry mig om mig sjalv ocksa, att lyssna pa den dar inre rosten som gang pa gang forsokte gora sig hord. Jag har aldrig haft nagot som ens liknar panikangest forut, om man nu kan kalla det som drabbade mig haromdagen for det. Mina hander borjade i alla fall darra, jag kande mig yr, illamaende och svimfardig pa samma gang. Kanslan var overklig, precis som om jag befann mig i en drom, en parallell verkligehet. Nar jag tanker efter har jag faktiskt kannt precis sa en gang forut. Det var nar jag lag i sangen pa kvallen efter en mycket lyckad examensfest for ett antal ar sedan och plotsligt fylldes av en ogreppbar kansla av tomhet. Vad skulle jag gora nu? Resultatsinriktad, driven och med hoga krav pa mig sjalv, har jag alltid varit som klippt och skuren for att studera, vilket aven har resulterat i toppbetyg anda sen jag larde mig lasa och skriva. ‘Nu da?’, minns jag att jag tankte, nar jag antligen tagit min kandidatexamen. Sen gick det visserligen bra, jag flyttade till Sydney, borjade mitt forsta ‘riktiga’ jobb nagra manader senare och hade fem otroligt lyckliga och framgangsrika ar dar innan flytten till Singapore i hostas, men mer om det senare. Den dar intensiva, patrangande kanslan av att inte ha ‘nagot att gora’ minns jag i alla fall tydligt, den var densamma da som haromdagen. Forsta gangen forsvann den av sig sjalvt av ren utmattnig (jag somnade) och den har gangen valde jag att anvanda den som en vackarklocka. Nu duger inga ursakter langre, och har sitter jag nu – och skriver.