Flytten.

Jag skrev tidigare att mitt framsta syfte med denna blogg var att fa skriva. Det ar visserligen sant men sjalvklart vill jag aven formedla hur det ar att leva som ung mamma i ett nytt land, ‘langt hemifran’. For er som inte redan kanner mig kanske det nu passar bra med en kort bakgrundsbeskrivning. Det har ar andra gangen jag flyttar till ett for mig nytt land (om man inte raknar med ett ars vistelse i London efter gymnasiet). Da jag narmade mig slutet av min universitetsutbildning i Uppsala valde jag att lasa en termin pa Sydney University i Australien. Jag blev blixtforalskad, i staden, manniskorna och landet. ‘Jag maste tillbaka’, var det enda jag kunde tanka nar jag atervande hem och som tur var sa var min fantastiska pojkvan (nuvarande man) Calle med pa noterna och beredd att ge upp sin redan da lovande karriar i Sverige for att flytta med mig ‘Down Under’. Nu visade det sig ganska snabbt att det inte direkt innebar nagon risk for honom arbetsmassigt da att han lyckades fa forflyttning med samma arbetsgivare sa det underlattade forstas var flytt avsevart. Hans karriar tog faktiskt verkligen fart pa riktigt val framme i Australien och har fortsatt stadigt uppat sen dess. Men det som betydde mest for mig var att han trodde pa oss och min vision om ett liv tillsammans dar nere och vagde satsa fullt ut, utan skyddsnat, det ar jag otroligt tacksam for. Under fem underbara ar i Sydney hann vi bade gifta oss och skaffa vart forsta barn sa att staden ligger oss varmt om hjartat ar det minsta man kan saga. Vi kanner oss faktiskt mer hemma dar an vad vi gor i Sverige nu, aven om det ar dar vi har vara nara och kara. Sverige kommer alltid att vara ‘hemma’ och aven om det ar svart att vara sa langt ifran alla darhemma, speciellt nu nar vi har barn, sa maste man leva sitt eget liv och sjalv kanna efter vad som faktiskt passar var familj, for vi ar ju faktiskt en familj nu, jag, Calle och Theo. Bade Calle och jag ar sokare av nagot slag och forutom att vi delar en passion att resa sa vill vi garna ta del av andra kulturer genom att bo pa, och pa sa satt fa uppleva, nya platser. Vi kande att det var dags igen strax efter att Theo foddes och borjade da undersoka var vi kunde ta vagen harnast. Da vi geografiskt sett hade bott relativt nara Asien i flera ar hade vi verkligen fatt upp ogonen for att det faktiskt ar dar ‘allt hander’ just nu och vi var sugna pa att sjalva fa vara en del av den snabba utveckligen som sker i regionen. Vi valde tillslut Singapore, mycket pa grund av att det ar ett bra stalle att ha sma barn pa, det ar valdigt internationellt och det klassas ofta som ‘Asia Light’ eller ‘Asia for Beginners’. Pa samma satt som vi gjort infor flytten fran Sverige, talade Calle om for sin arbetsgivare var vi helst ville flytta och inom nagra manader hade han lyckats forhandla sig fram till en valdigt attraktiv roll i Singapore. Jag var sedan en tid tillbaka mammaledig (berattar mer om mina karriarval i senare inlagg) sa det var en bra tidpunkt att flytta for oss bada tva. Visst kandes det lite sorgligt att lamna vart nya hemland, men innerst inne sa visste vi nog att vi kommer att atervanda en dag. Flytten var valdigt lyckad och vi trivs otroligt bra har i Singapore. Vi lever idag ett liv som vi knappt vagat dromma om och jag ar overtygad om att det ar tack vare att vi vagade folja vara hjartan, ta saken i egna hander och sjalva forverkliga vara drommar.